halluxvalgus

Tog en sista prommenad i det stilla morgonregnet från
Östermalm till Storängsbotten där jag skulle opereras
av Dr Ibrahim Turan på Ortopedi -och Fotkirurgikliniken.

Först hade jag tänkt cykla men så kom funderingen hur jag
skulle få hem cykeln efteråt så då valde jag
Apostlahästarna i stället.

Hade operationstid kl 08 men var framme redan kl
07.10 och mottagningen var öppen så det var bara att
knalla in och sätta mig tillrätta i den fina fotöljen
med Josef Franktyg som jag själv funderar på att klä om
en fotölj i. Tyget Teheran om jag inte missminner mig.

Hörde hur någon rumsterade om därinne och förstod att det
säkert var Dr himself som var där tidigast av alla.
Det brukar ju vara så när de är engagerade i sitt arbete som denne
läkare verkar vara. Då bor de nästan på jobbet.

Nåväl, han läsa både City Stockholm och Svenska Dagbladet innan
första sköterskan kom till jobbet.
En mycket mjuk och trevlig blondin som direkt satte på lite klassisk pianomusik
som fyllde hela väntrummet på ett behagligt sätt.
Hon ursäkta sig och talade om att hon snart skulle vara tillbaka.
Då tittade Dr Turan ut i väntrummet också och hälsade på mig.
Han hade inte hört att någon hade kommit sa han men jag satt ju inte i sjön
där jag satt så det gjorde inget att jag fick vänta själv.

Sedan började den ena efter den andra ramla in och hämta sina
blåa operationskläder i ett skåp i väntrummet.

Klockan 07.50 fick jag följa med den rara blondinen in på ett rum
där jag ombads ta av mig allt utom underkläderna och svepa in mig
i ett papperslakan!?

Sen kom Dr Turan och hälsade på mig. Ett förvånandsvärt svagt handslag
för att vara läkare men men, han har ju andra kvalifikationer som sagt.

Han tittade ner på min högra fot och sa direkt att mitt nedsjunkna fotvalv
inte skulle förändras i och med operationen utan det får jag
åtgärda med hålfotsinlägg... det är här tantvarningen kommer!
Nu är jag tant!

Sen ritade han två streck med sin svarta tuschpenna på min högra
fot och så visade han hur jag skulle göra sen genom att cykla i luften
för att få igång blodcirkulationen.
Jag frågade om han inte kunde göra båda fötterna samtidigt men det sa
han att han inte gjorde.
-Då vill jag gärna beställa en ny tid så snart som möjigt för att göra den
andra foten sa jag.
-Ja nu stänger vi ju om två veckor för semester sa han men jag ska titta
om jag kan hitta någon tid framöver.

Sen kom den mycket trevliga och sympatiske narkosläkaren in
och frågade hur mitt allmäntillstånd var.
Om jag hade ätit el druckit något sedan kl 24 i natt och när jag sa
nej så pustade han ut.
-Bra! sa han då

Den ena avlöste den andra så strax efteråt blev jag återigen hämtad av
blondinen som enbart visade mig över korridoren in till operationsrummet
där det var kallt och nyvädrat.
La mig på britsen och där satt redan narkosläkaren och väntade på mig.
Redan när jag fick tiden och funderade på om jag skulle ta lokalbedövning
el narkos så sa tjejerna i receptionen.
-Vi har VÄRLDENS bästa narkosläkare!

Och faktiskt, jag håller med! Han är fantastiskt behaglig!

När jag stod där ute i väntrummet och velade för och emot narkos så

sa en annan patient som nu var där  och skulle ta ut sina skruvar:

-Ta narkos du för då slipper du höra när de sågar och mejslar annars bör

du ta med dig musik att lyssna på.

Det var då jag valde narkos vilket jag nu i efterhand är JÄTTEGLAD för!

Fick knyta handen och blodtrycksmanschett sattes på armen för att

kolla trycket.

-Bra tryck, allt ok sa narkosläkaren, den behaglige!

-Kan du välja att ta ett kärl här ute sa jag och visade vart jag önskade

han skulle sticka eftersom jag får så ont när de sticker mitt i armvecket annars.

Han slog och strök lite på armen för att titta hur mina kärl såg ut och sa

att det såg ut att gå bra att ta det kärlet.

Under tiden så kom Dr Turan in och började redan då tvätta min högra

tå med sprit men då sa jag:

-Jag skulle uppskatta att få sövas nu på en gång INNAN allt detta sker.

Under tiden hade tydligen nålen satts i armen utan att jag inte ens nästan

känt det för allt gick så fort tack och lov vilket jag verkligen gillade.

-Nej det är inget att vänta på sa narkosläkaren vi söver direkt nu.

-Andas några lugna djupa andetag och dröm något fint och vackert...

Så kom löksmaken i munnen och jag hann tänka,

-Undrar när jag somnar?...